Väntan. Förra veckan innebar mycket väntan i väntrum på sjukhus.
Måndagen började med Olmed och utprovning av nya vinterskor. Onsdag träff med läkaren på andrologen för att ta hormoner, fredag hjärtmottagningen för ultraljud och EKG av hjärtat.
Jag och Love stressade för att var på plats i tid av respekt mot de personer vi skulle träffa.
Det känns inte riktigt som att den respekten fanns på den motsatta sidan…
Om man räknar ihop all tid som vi spenderat på att vänta på sjukhus så, har vi räknat ut, blir det tillsammans två veckors väntan hittills av Loves 19 år.
Är någons tid mer värdefull än någon annans?
