Lagom till att Balans fyller fem år så sjösätter vi vår nya hemsida. Här ska det röra på sig. Blogginlägg och Instagram-flöde om livet med personlig assistans. Tanken är att få med så många vinklar som möjligt, både stort som smått. Jessica kommer att skriva här. Hon, Love och familjen har levt med personlig assistans i snart 20 år. Heléna kommer att ta upp olika teman kring hur det är att leva ett liv med funktionsnedsättning.
Deras erfarenheter är ovärderliga. De har nämligen inifrånperspektivet det vill säga upplevelsen av att vara beroende av personlig assistans för att kunna leva livet. Alltid.
Några av oss övriga, väl medvetna om att vi saknar just det inifrånperspektivet, men som ställt oss i kampens tjänst kommer att göra gästinlägg. Som Peter idag.
Vad då kamp?
Personer med omfattande funktionsnedsättning, inte minst personer med intellektuell funktionsnedsättning, saknas ofta i dagens samtal om diskriminering och fördomar. Vi har en välformulerad diskrimineringslag men ord tar tid att bli till liv. I dagens allmänna debatt ventileras frågor om kvinnoförtryck, fördomar mot könsöverskridande identitet/uttryck eller mot normbrytande sexuell läggning, fördomar mot etnisk tillhörighet eller religion m.m. på ett helt annat sätt än för bara några år sen. Det är fantastiskt och ger hopp.
Men funktionalitet och funktionsnedsättning? Om den kampen är det, utanför intresseorganisationerna, rätt tyst. Kampen om en plats i samhällslivet. Kampen om att inte bli ifrågasatt. Kampen om rätten att existera och inte minst kampen över få gå på toaletten ifred på sjukhuset som Jessica skriver i sin blogg idag.
Så vi har att göra! Vi på Balans kämpar för att öka medvetenheten om de här frågorna och kämpar för att assistansen ska frigöra livskraft. Det gör våra dedikerade och professionella personliga assistenter varje dag!
Utan er ingen assistans.
Vi skriver en del om glädje på de här sidorna. Det är en av våra grundvärderingar. Det har inget med glättighet att göra. Vi vet vilka våra hjältar, våra huvudpersoner är. Vi ser deras kamp för att kunna leva livet varje dag.
Vi tror inte på att hämta vår kraft i det mörka, svåra, bittra, hopplösa och i medömkan, det är fel utgångspunkt, dramatiken sköter sig själv, tycka synd om är lika med att förringa. Vi måste bilda en motståndsrörelse. Det gör vi genom att hämta kraften ur glädjen, hoppet, glöden, det sanna genuina och det generösa.
En av mina favoritartister Leonard Cohen skriver:
”There is a crack in everything. That´s where the lights gets in” (Youtube)
Det är i sprickorna som ljuset kommer in.
Tack för förtroendet alla ni som hänger med. Vidare nu, vi har ju mycket att göra.
/Folke Regen
