Det som har blivit annorlunda i vår assistans är ju framförallt kundens liv och rutiner där man tvingas att tänka om och försöka att anpassa sig, isolera sig själv och kunden från det ”normala livet”
Dom vardagliga sakerna som att handla mat/gå på restaurang och göra aktiviteter ute gör ju att assistansen och stimulansen blir begränsad.
Vi följer dom restriktioner som vi har fått och har i vårat fantastiska arbetslag verkligen försökt att göra det bästa vi kan i den rådande situationen.
Jag tror att alla, personal och klient, kämpar hårt i dessa tider för att vi befinner oss i ett läge vi inte varit med om förut och att vi kommer att lära och ta med oss många erfarenheter ifrån detta.
De känns som att arbetsgruppen har fått en chans att komma närmare varandra och även en större påfrestning av frustration kring ovissheten.
