Nu har det hänt.
Finansministern ställer grupper mot varandra.
För att betala den ökande flyktingströmmen föreslår finansministern omfattande besparingar inom alla departement och pekar särskilt ut sjukförsäkringen och assistansreformen!
Vidare skriver journalisten K-G Bergström som en kommentar på ovan: ”Assistansersättningen är en gökunge i budgeten. Dess rykte har skadats av fiffel och våldsam kostnadsökning. Där finns säkert mer att ta”.
Definitionen på gökunge är: ” en gökunge i boet är en person som man har hjälpt fram men som sedan utnyttjar en”.
Är det sådana vi är? Vi som har omfattande funktionsnedsättning?
Assistansreformen är ju redan sedan tidigare utsatt för en intensiv häxjakt från journalisternas sida. Det betyder att det i första hand är de som redan har det svårast i samhället är de som det kan sparas in på, mest.
Assistansen möjliggör för mig att leva ett liv som andra. Alltså att jag, som inte kan röra mer än ett finger, kan komma upp på morgonen, gå på toaletten, klä på mig, äta mat, snyta mig, arbeta, borsta tänderna, gå och lägga mig och vända mig i sängen under natten.
Jag undrar vad det är som ska sparas in på?
Varför blir det inga massiva protester på dessa föreslagna besparingar? Tycker folk i allmänhet att assistansreformen är en sådan lyx att den inte är nödvändig? Är det verkligen så att journalisterna lyckats med att piska upp en sådan negativ inställning till assistansen?
Oavsett den situation vi befinner oss i idag med människor som flyr från sina respektive länder är jag övertygad om att besparingar på assistansen ändå skulle föreslås. Ända sedan assistansreformens början har vi ständigt levt med hotet om försämringar över oss.
Men vi måste protestera mot alla inskränkningar i assistansreformen som har inneburit så mycket för så många människor. Vi får inte somna in!
Att pekas ut som en gökunge… Kanske borde man istället fråga andra människor om vad de skulle vara beredda att avstå ifrån. Kanske ingen mat till skolbarnen, sämre förskola, en radikal sänkning av lönen eller kanske indraget studiebidrag.
Problemet är att när indragningar ska göras så drabbar det alltid de som har det svårast. Enda lösningen som jag ser det är att alla måste betala, alltså via skattsedeln. Där är jag också med och betalar.
