I vårbudgeten 2026 presenterade Tidö-partierna sitt svar på kravet om en förutsebar modell för hur assistansersättningen varje år fastställs.
Beskedet är att man vill återgå till en modell som gällde tidigare, där Försäkringskassan varje år ska lämna ett underlag till regeringen, Det tidigare löftet från regeringen om en indexerad uppräkning kopplad till de faktiska lönekostnaderna nämns överhuvudtaget inte, vilket vi uppfattar som ett stort svek.
Som bakgrund är det värt att känna till att sju av åtta riksdagspartier nyligen i Funktionsrätt Sveriges valenkät har uttryckt att de står bakom en indexering av assistansersättningen, något som faktiskt utlovades från Tidöpartierna redan i samband med presentationen av höstbudgeten 2024.
Men i vårbudgeten för valåret 2026 presenterar regeringen nu alltså en annan lösning, en tillbakagång till systemet som lämnades för drygt 10 år sedan till förmån för att helt på egen hand kunna fastställa schablonbelopp för det påföljande året. Det som nu aviseras från regeringen innebär att Försäkringskassan ska beräkna och föreslå en nivå.
Inte en förutsebar modell
Beskedet har välkomnats från vissa håll och mötts av besvikelse från andra. De som är positiva konstaterar alldeles riktigt att assistansersättningen fungerade bättre på den tiden som Försäkringskassan föreslog nivå. Men, det är fortfarande inte en förutsebar modell jämfört med en indexering som bygger på reell kostnadsutveckling.
Vi vet inte heller om Försäkringskassan kan antas göra sin beräkning som den gjordes tidigare när det med historiska mått mätt var en fungerande modell. Vi har sett en stark följsamhet i hur Försäkringskassan under de senaste åren har agerat utifrån regeringens regleringsbrev, exempelvis när det uttrycktes att kostnaderna för assistansen måste ner. Som ett svar på det drev Försäkringskassan effektivt rättsutvecklingen kring assistansersättning åt ett håll som ingen kände igen sedan tidigare, men visst lyckades man trycka ner den statliga budgetposten för assistansersättning.
Alternativkostnaden har det pratats mindre om, både i form av kommuners omsorgsbudgetar som svällt för att de fått överta de monetära kostnaderna, och för privatpersoner vars liv raserats i samband med försämringarna. Finns det något som tyder på att detsamma inte skulle ske igen med nivån på assistansersättningen om Försäkringskassan får det direktivet från regeringen? Finns det något som förpliktigar regeringen att följa Försäkringskassans uträkning?
En feg positionering
Den presenterade lösningen ser ut som en manöver där regeringen under ett valår vill att väljarna ska tro att de agerat, att de tagit till sig av kritiken kring ett system som inte fungerat. En skälig indexering skulle synas som en belastning i statsbudgeten, men även detta undviker regeringen. Lagom i tid inför valrörelsen.
Lösningen i vårbudgeten kan inte ses som något annat än en feg positionering i valrörelsens upptakt.
Nu vill vi i stället se konstruktiva förslag från våra politiker till hur personlig assistans ska kunna utföras på rimliga villkor efter valet! Vi vill också se konkret handlingskraft som riktar sig mot den brottslighet som identifierats och som plågat branschen länge nog. Men den bekämpas inte genom att svälta ut den majoritet som bedriver seriösa verksamheter inom personlig assistans.
Anders Persson, Sydassistans
Mira Jonsson, A-assistans
Linda Forzelius, JAG Personlig assistans
Jessica Molin, Assistans i Balans
Karin Boskovic, Konsensus Personlig Assistans
Marcus Jardler, Rullarnas Personliga Assistans
Ulrika Norelius, STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige
Jennie Scotte, Kooperativet Hand i Hand
