Love föds nio veckor före beräknat förlossningsdatum. Han har omfattande och bestående funktionsnedsättningar. För att jag ska överleva plockas Love ut ur min mage via ett katastrofsnitt. Han återupplivas efter 60 minuter och ligger i respirator. Då hans livschanser bedöms som ringa åker jag dagen efter ambulans från intensiven, för att ta farväl av mitt barn.
Augusti 2010…
Det är en solig dag i Kneippbyn på Gotland. Love kommer, tätt sammanflätad med sin personliga assistent Viktor, i full fart nedför vattenrutschbanan. Det går undan. Båda hamnar under vattenytan när de landar. Jag står lugnt (nåja allt är relativt) bredvid bassängen och tittar på. Jag ser hur Love och Viktor kommer upp till ytan och upp på land, båda skrattar högt och när jag ser det uttryck av stolthet och glädje som Love, fortfarande i Viktors famn, uttrycker med hela sin kropp vet jag att det är tid att ta ännu ett steg. Det här är inte slutet på en historia, det är början på ett nytt kapitel
Några dagar efter hemkomsten från Gotland, börjar jag skriva vidare på ett nytt kapitel i mitt liv, eller vårt kapitel, för det här måste göras tillsammans med andra, andra som känner lika.
Jag ringer Carita och Folke som jag jobbat med under flera år och som var mina självklara val av kollegor och partners.
Resten är historia, eller snarare här och nu, det vi skapar tillsammans med alla som är i Balans.
/Jessica
